Oj vad länge sedan man gick in och skrev här.
Det har hänt så mycket på senaste tiden så jag har inte riktigt haft någon ork eller lust att skriva här i bloggen..
Alldeless nyss, för kanske tre minuter sedan ringde mamma och sa att de fått lägenheten som de har budat på i en VECKAS tid.
I början var jag super positiv till detta, men nu, den senaste timmen. Har jag haft så ont i magen, mått illa, känt mig konstig.
Det är väl för at jag vet att snart, om några månader, finns inte mitt barndomshem kvar. Jo visst, kvar finns det ju, men inte i våran ägo. Det känns förjävligt just nu.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta, det är sjukt jobbigt.
Efter morfar gick bort, så visste jag att han alltid kommer finnas i mitt hjärta, men att jag ALLTID skulle ha huset vid min sida de dagar det blev jobbigare.
Nu snart har jag inte det kvar, en stor bit i mitt hjärta kommer försvinna.
Jag tror ingen förstår hur mycket det där huset betyder för mig.
Det har hänt så mycket i det där huset...
Jag förstår och vet varför de väljer att sälja huset, ingen i familj vill egentligen göra det. Men jag kommer sakna sommrarna där, alltid le, alltid stek hett. Alla kräftskivor och andra fester. Alla myskvällar med familjen.. Åh fy fan!
Varför kunde ni inte bara lagt ett bud till?!
Det var ju deras sista bud! Ni kunde ha höjt med en 1000 lapp, så hade ni fått den!!!!
Tack, vad gullig du är då :) Så din mor och Mats har köpt lägenhet? Vart ligger den? :)
SvaraRadera